|
|
|
|
HISTORIA Före 1933 Lojo Skogsvandrare har, enligt uppgift, bildats i 1933.
Åtminstone i Virkby hade det varit en scoutkår före det. Gustav Långstedt var medlem i
den kåren, och berättade mej om dess verksamhet. Vad kåren hette borde utredas. EFTER 1933 Stugan nära Vohls som kalldes "Kåken" var antagligen byggd på 1930-talet. Byggarna höll dagbok om byggandet. Boken blev senare gästboken. Det är synd att den har försvunnit. En av byggarna var Lojobon Eric Wenman. Christer Ekeboms far Åke Ekebom var ledare i kåren i många år. I Januari 2016 skrev Christer: Märkte sent i går kväll att du hade försökt ringa. Då kom jag ihåg mailet som du skickade vid jul-tiden. Jo, det finns förstås en del skrivfel och sånt som kanske borde åtgärdas på webbplatsen, men det är småsaker som vi inte behöver bry oss om just nu, för nu är det viktigast att få innehållet. Sen hinner man "fixa till" det. Jag minns inget av jkårlokalen i klubben, men jag minns när den var där uppe på Tuusa backen, mitt emot doktor Roos mottagning. En tid hade i alla fall vargungarna möten i det som numera helt korrekt heter Virkby kyrka, men som på den tiden kallades "Församlingshemmet". Det berättas för resten att det var LSV:s kårchef Eskil Strandströms idé (och order!). Han ansåg att om bygget (som han basade för) kallades kyrka, skulle folk inte gå dit. Hur som helst flyttades kårlokalen till Virkby Samskola i början av 60-talet, då nybyggnaden med gymnastiksalen och matsalen blev färdig. Kårlokalen var stor och hade egen ingång samt ett litet pentry. Stockpanel på väggarna. På 70-talet blev skolan grundskola och lokalen behövdes som klassrum. Kåren flyttade då till det som förut var vaktmästarens ("Pikkarainens") verkstad, i gaveln. Utrymmet var ungefär hälften så stort som den gamla lokalen, men hade en egen ingång. Där verkade kårerna/kåren fram till senaste renovering (minns inte exakt årtal, men inte så länge sedan), då lokalen övertogs av kommunen och blev en del av ett nytt ungdomsutrymme "Kake". Kåren fick ett par pyttesmå förrådsutrymmen i den gamla hemsysterskolan mitt emot gamla svenska småskolan. Det saknades fönster och vi hade bara en enda nyckel (ingen egen ingång längre!). Det blev svårt att hålla igång verksamheten. Verksamheten dog ut, dels på grund av detta, men främst på grund av minskat intresse framför allt bland folk i den åldern att de kunde ha fungerat som ledare. Vill man vara elak (och det ska en scout inte vara!), kan man säga, att dagens föräldrar gärna sätter sina barn i en scoutkår, om de bara inte själv behöver göra någonting! Det är en utmärkt parkeringsplats för barnen. I något skede måste man sträcka upp händerna och konstatera att "nu får det vara nog för min del". Men tillbaka till LSV: Kåren "dog" redan på 70-talet och de få pojkar som fanns kvar, flyttade över till Lojo Svenska Flickscouter, som alltjämt var aktiv. I början av 90-talet blev den kåren officiellt en blandkår och tog då namnet Lojo Skogsvandrare (med skriftlig tillåtelse av den ursprungliga kårens sista styrelse, dit bland annat Eki Björkman hörde). "Kåken" i Vohls måste kåren avstå ifrån redan i slutet på 1960-talet. Den står (vad jag vet) fprtfarande kvar, men är i privat bruk. Kåren hade efter det, tillsammans med de finska kårerna, en "kåk" (en gammal byggnadsbarack) ute på Huhtasaari, nära Gerknäs, men den ruttnade så småningom bort. Vi hade för resten under 90- och 20000-talet ett gott samarbete med Virkkalan Tulentekijät. Vi samarbetade också mycket med de andra västnyländska kårerna Karisgossarna och Karisflickorna och vi arrangerade bland annat läger tillsammans i Svartå, där kårerna hade sin scoutstuga med fin strand oh ett fint lägerområde. LSV:s kvarlåtenskap donerades till en numera rät aktiv kår "Strömstararna" i Sjundeå. Jag återkommer när jag har mer att skriva och berätta, men det här kanske inspirerar de andra att också "komma ihåg".
|